Fordonsskattehöjningen - en moralisk kollaps

När jag kom hem idag fanns där två kuvert från vägverket. Dels ett "kontrollmärke" som bland annat är ett kvitto på betald fordonsskatt och ett inbetalningskort på nästan 400 kronor. Staten hade tydligen hastigt kommit på att den behövde mer pengar. Eller hastigt, det var alltså 24e november som beslutet fattades. Hur kommer man då på en sådan här idé att plötsligt och utan förvarning ta och ändra på fordonsskatten så att den som jag ser det slår retroaktivt? Är det krig och ofärd? Kanske har vi skenande inflation och staten behöver snabbt pengar? Nej, inte alls. Det är bara ett tweakande i systemet som man gör i ett politiskt läggspel inom den röd-gröna regeringsröran. De ansvariga för det här är våra riksdagsmän. Jag ringer genast till Miljöpartiet för att höra om de verkligen är beredda att betala ett sånt här moraliskt pris för att få igenom sin skatteväxling men det är tji. Där stänger man redan klockan 16. Ringer i stället till folkpartiet och får tag på Patrick Joyce som enligt växeln ska vara insatt i skattefrågor. Enligt honom röstade man emot men han är inte särskilt upprörd. Att besluten fattas med så kort varsel "har hänt förut och kommer att hända igen" och "det är bara frågan om hundralappar" samt "ibland kan det vara bra för att hindra skatteplanering att ett beslut kommer plötsligt". Man kan ju undra hur oppositionen kan vara så tam? Det är väl inte orimligt att man vill höja skatter i bland men varför kunde man inte fatta beslutet så att det gällde from 2006 i stället? Då hade man sluppit det här halv-retroaktiva förfarandet. Och då hade ju folk dessutom haft tid att skatteplanera vilket ju är hela syftet med skattväxlingen. Men det här kommer att fortsätta så länge de tror att mina pengar är deras pengar.