Sitter och läser en rapport om hur bistånd kan förvärra eller förbättra läget i en konflikt. Boken börjar med en genomgång av vad som har legat bakom de senaste årens väpnade konflikter. Överallt har man sett samma mönster.
En liten grupp som vill nå personlig vinning i form av makt och pengar hetsar "folkgrupper" mot varandra. Inbillade eller verkliga historiska oförrätter blåses upp bortom alla proportioner och sedan kommer slagorden: "Vi kan inte lita på dem", "vi kan inte leva med dem" och så vidare. Sedan arrangeras en eller flera våldsamma incidenter för att trappa upp konflikten.
Det är serber mot kroater mot muslimer eller ryssar mot tjetjener eller hutuer mot tutsier. Vi mot dem. Grupp mot grupp. Infödda mot invandrade. Klass mot klass. Sverige har inte varit helt immunt. Samma parti som alltid har tjatat om "klasskamp" och "glöm inte Ådalen -31" har nu fått en godsägare till partiledare. Vi får väl glädjas åt att det håller sig inom den svenska lagomhetens gränser.
Vad ska man säga om det nya feminstiska initiativet? Återigen en klick som vill ställa grupp mot grupp. Jag tror inte att sann jämställdhet är att alla har det lika bra i snitt utan att var och en behandlas och bemöts som individ. Diskriminering handlar i grund och botten om att vi ser andra som representanter för en grupp om vilken vi har diverse fördomar.
Jag tror att vägen bort från detta konflikttänkande är att se varje människa som en individ. I likhet med den nyss avlidne påven vill jag se ett samhälle där vi behandlar varandra som individer med värde och värdighet. Det är därför jag är liberal.
Greger Wikstrand, medlem i fp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar