Det är inte nog med att jakten på trygghet gör oss otrygga i något slags andlig mening. Det är ofta så att förment säkerhetshöjande åtgärder i själva verket sänker vår säkerhet.
Ett exempel: När jag var student fanns datorerna i ett rum och skrivaren i ett annat. Om man skrev ut något var man tvungen att gå ut från det ena rummet, in i det andra för att förhoppningsvis hämta sin utskrift och sedan tillbaka till det första rummet. Varje gång man gick in i ett rum var man tvungen att dra sitt passerkort och slå en kod. Det betydde att man skulle dra sitt kort flera gånger per timme vid normalt arbete. Två lösningar utvecklades: dels knackade vi på och släppte in varandra, dels satte företagssamma personer glasspinnar i låsen... Ökad säkerhet?
Ett annat exempel: I början av 90-talet var det populärt att sätta upp svängbommar för att hindra den ack så omfattande biltrafiken på gångvägarna runt husen. Bommen låstes med en sprint. Sedan blev det vanligt att barn tog ut sprinten och satte in fingret. Samtidigt tog ett annat barn och svängde på bommen. Knips, fingret av. Inte ens när konsumentverket gick ut och varnade för de här bommarna togs alla bort. Ett år efter varningen var det ett barn som miste ett finger i föreningen där jag bodde. Men syftet var ju gott...
Ett annat problem med ökad säkerhet är att vi invaggas i falsk trygghet. Det var inte länge sedan en engelsk forskare kunde visa att bilarna körde närmare en cyklist som hade hjälm än en som inte hade det. Det finns fler exempel: På flygplatser idag ska man hindras från att smuggla med sig farliga föremål. Men gång på gång visas det att det går utmärkt att ta med sig hela arsenaler. Och de hemska 911 kaparna som vi vill skydda oss från smugglade inte med sig några vapen—de fanns redan på planen.
Listan på dumheter kan göras oändlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar